Växter trivs i terracottakärl
Terracotta – ett naturmaterial som växterna älskar
Jord, eld, vatten och luft är vad som behövs för att tillverka en lerkruka. Enkelt? Kanske. Tekniken har använts i tusentals år för att tillverka förvaringskärl, tegelstenar, skulpturer, vattenrör och annat. Terracotta, eller terrakotta, är italienska och betyder ungefär ”bränd jord”. Det är det färdigbrända resultatet som kallas terracotta. Kvalitén på slutresultatet beror först och främst på jordens/lerans beskaffenhet. Tillverkningsprocessens olika steg med formning, torkning och bränning är naturligtvis viktiga. Kunniga och skickliga hantverkare är sedan avgörande för att slutprodukten ska hålla högsta kvalitet. Våra produkter kommer direkt från fabrik och är tillverkade enligt traditionella metoder med ett hantverkskunnande som gått i arv från generation till generation.
Dina växter stortrivs i en terrakottakruka! Det är ett naturligt material som släpper igenom syre och vatten och dessutom balanserar temperatursvängningar. För de allra flesta växter är det bra med ett rymligt kärl, där rötterna har utrymme att utvecklas och där vattning inte behöver ske så ofta.
Leran
Leran är blågrå när den bryts och får sin rödbruna färgton när den bränns. En bra lera för kruktillverkning är kompakt, tung och tät. Den är alltså luft/syrefattig och har få porer. Vidare ska den innehålla en väl avvägd blandning av sand och olika mineraler som järn och koppar. Italiens lera, speciellt den toscanska, är nog en av världens bäst lämpade för ändamålet. Det absolut bästa kvalitén av den toscanska leran, som bryts i en del av Toscana, kallas ”galestro”. All vår italienska terracotta är tillverkad av Galestrolera.
Tillverkningen
Den toscanska galestroleran lämpar sig inte för drejning. I stället pressas leran, mestadels för hand, i gipsformar. Gipsformarna kan vara mycket gamla, många med traditionella mönster. Innan krukan lyfts till bränning i ugn får den torka, hur länge beror på krukans storlek.
I butiken finns också vacker terracotta från Trapsano på Kreta. Dessa krukor är drejade.
Bränningen
Före brännugnarnas tid torkades det man tillverkat i solen. Med ugnar och ny brännteknik blev det möjligt att reglera temperatur och bränntid och få fram ett material som blev tåligt och starkt. Bränning i mycket hög värme (ca 1000 grader) och under lång tid gör produkterna mycket tåliga.
Det färdiga resultatet
En bra lera med hög järnhalt, skickliga krukmakare, bränning i hög temperatur under lång tid är förutsättningar för att få en slutprodukt som är tålig och stark och som kommer att åldras med behag. Varje kruka är unik! På krukor förekommer ibland både färgskiftningar och fingeravtryck. Det är helt normalt och hör till när man köper en individuellt tillverkad produkt. Schatteringarna kommer från bränningen och beror på hur krukorna varit placerade i ugnen. Krukor som pressas manuellt i formar, lyfts sedan för hand vidare till torkning och därefter till brännugnen, därav fingeravtrycken. Krukorna blir bara vackrare med åren, när de fått sin egen unika patina. En äkta, hårdbränd kruka känns igen på klangen – den ska låta som en kyrkklocka när man knackar på den.
Tåligheten
Krukornas olika tålighet beror på vilken lera de är gjorda av och hur hårt de är brända. Bra lerkvalitet med hög järnhalt och bränning i hög värme under lång tid ger tåliga produkter.
Hur tål de då våra nordiska vintrar? Olika leverantörer anger olika gradtal för tålighet, från ”frosttålig” till -25 grader, trots att krukorna kan vara av samma kvalitet. Att växterna trivs i terracottakärl beror ju på att materialet ”andas”, det släpper igenom både fukt och syre till rötterna. Det betyder också att det kan finnas fukt i krukan. Vatten som fryser till is expanderar. Även den bästa av krukor kan då spricka. Att förvara tömda krukor utomhus över vintern är inga problem, särskilt om de vänds upp och ner. Det är stillastående fukt som kan spränga även den tåligaste kruka när kylan slår till. Säkrast för både krukor och växter är förstås att förvara dem frostfritt i ett förråd, garage eller liknande, över vintern. Ingen medelhavsväxt tål ju ändå att stå utomhus i kruka när temperaturen sjunker mot -25 grader. Om det inte är möjligt att flytta krukan inomhus finns några enkla råd för att undvika att din favoritkruka spricker under vintern:
- Låt inte terrakottakärlet vara vattenfyllt
- Se till att dräneringshålet inte är blockerat
- Låt inte krukan stå direkt på marken, placera den på ”tassar” eller stenar
Massproducerade lerkrukor av enklare kvalitet, ofta tillverkade i Indien eller Kina, klarar inte minusgrader ens när de är tömda. Leran är då oftast av sämre kvalitet och bränningen sker under kort tid och i låg temperatur, bara tillräckligt för att leran ska bli hård. Många billigare terrakottaprodukter har patinerats för att få ett mer rustikt och gediget utseende.